++++ Sakura

Sakura - en japansk restaurang som ligger på Luntmakargatan 59, Norrmalm.

Vi åt råbiff på japanskt vis till förrätt- varmrätt var tunnt skivad entrecote och ankbröst och grönsaker som vi själva fick steka runt bordet. Super mysigt. Efterrätt var tre olika sorterst glassar och färsk frukt.

Personalen var bra. Inredningen enkel och utan krusiduller eller mysbelysning. Kan varmt rekommendera denna restaurang - prisvärd och himla gott.

/E.T.T

Igår traskade jag med mina vandringskängor på isen vid Rönningesjön. Jag var osminkad, oduschad och med totalt omatchade kläder - och jag var så förbannat nöjd.

Här går jag liksom, varm och glad.

Ja jag går - för jag har inga skridskor och skulle jag ha - så skulle jag nog inte vara så glad just nu - bambi på hal is - det är jag det- så tänkte jag - när jag såg alla långfärdskridskoåkare passera förbi. (Men jag har dock blivit lite sugen på att införskaffa just långfärdskridskor)

Varmkorv i värmestugan vid Rönninge by.

Delar dubbeldaim med alla i familjen.

O värmer sina fötter vid öppna spisen.

Barnens skratt när H drar runt dem på snowracern på isen.

Pusspaus på isen med H.

Nice liksom.

Good feeling inombords.

Mera sånt. I like.

// E.T.T

Idag har jag fått vandra runt i ett hem - som jag endast trodde exiterade i Sköna hem eller i tvserier - som Mickan och Freddans hus i Solsidan, sådär perfekt som man inte tror att någon på allvar kan leva i. Kliniskt rent. Alla saker på sin plats. Inte en enda onödig sak som ligger framme och skräpar. Svart och vitt. Designtavlor. Ordning och reda. Och dyrt som fan. Det andades liksom pengar - där hade man inte spart på någonting. Genomtänkt. Till och med böckerna i bokhyllan gick i färgskala??? Walking closet. Oh my god - liksom!

Städhjälp? Jajamen svarar mannen i huset. Men vi tycker inte om att ha oreda så vi håller undan så mycket som möjligt i vardagen - det stör annars.

Jag gick därifrån sjukt splittrad. Kände mig smått sunkig när jag stod i min halvrenoverade hall. Allt som måste göras blev super synligt. Alla mina färgglada keramik krukor från Fyndinge kändes inte så djäkla fin längre. Fru Eva fick helt enkelt sjukt mycket komplex. Böckerna som står i oordning, Os rum som är lika stort som deras walking closet, våra hemmagjorda tavlor, dammråttor och motionscykel framför tvn. Barnens kläder som ligger sprida lite överallt. Familjen Huller om Buller. Det är vi det. Och egentligen, varför kan jag inte bara acceptera det? Varför kan jag inte sluta att jämföra mig med andra, varför får jag jämt komplex? Herregud - jag är ju fru stökig. Jag har svårt med att hålla efter. Jag läser hellre en bok, suktar efter saker på nätet, tittar på en film, lagar mat än att städar- var sak har inte sin plats i vårt hem - den har fler platser.....sådana är vi.

När jag går från ett sådant ställe tänker jag ofta: Dem här människorna tänker jag aldrig aldrig bjuda hem till mig. Dem får inte komma in. Jag vägrar.

Men ärligt talat, kanske jag borde tänka om...rannsaka mig själv lite grann och skaka av mig känslan av komplex. Jag är inte gjord för att bo i ett perfekt hem - men dem är uppenbart det. Kul för dem liksom. Och vill dem komma hit - låt dem komma och stör dem sig på att vi har stökigt: så är det deras problem. Punkt slut liksom. Alla är vi olika. Och tur är väl det?

..Take a chance. Take off your shoes and dance in the rain..

Igår anmälde vi oss (jag och H)till en nybörjar buggkurs för par. Vi vet ju inte om vi kommit med ännu - men bara själva tanken på att vi ska gå och lära oss att bugga tillsammans gör mig glad. Det var Hs ide. En himla bra och smått galen sådan - då dans verkligen inte är någon av oss starka sida....och jag gillar det skarpt. Att vi gör det tillsammans. Förhoppningsvis får vi skratta mycket samtidigt som vi lär oss något nytt. I LIKE. I LIKE A LOT.

För det är väl det livet går ut på? //E.T.T

Vi kom med! Nervöst men roligt...vad sjutton ska man ha på sig?

//E.T.T

Ibland är det så himla svårt att tänka positiva tankar - om någon hade hört den inre dialogen som jag har fört med mig själv idag så skulle denna någon häpna.

Negativa Eva - det är jag idag. Fruktansvärt svart i sinnet och borde inte få vara mamma idag - för jesses vad jag fräser:(

Kanske är det för att jag har fått min mens (mycket troligt) och värktabletterna inte fungerar, kanske är det för att jag har fått något skit i ögonen som gör att det svider och mina ögonvitor är lätt rosa/röda..kanske är det för att jag är trött efter en många konstiga drömmar i natt...Kanske är det också så att man inte behöver ha något skäl till att vakna och vara på riktigt uruselt humör...sanningen är dock att just nu har jag egentligen ingeting att gnälla över eller att fräsa över heller;

Att barnen har selektiv hörsel, konstant bråkar med varandra, helst vill sitta i mitt knä hela tiden, bråkar om trivala saker som en ballong, vägrar klä på sig, samtidigt som man måste ta hand om vardagens måsten, vårda kärleken, och sedan ha lite egen tid...jamen sånt är väl livet...eller...men fy sjutton vad jag kan bli frustrerad ibland. Det är liksom inte ens roligt.

Fy bubblan och bajs liksom. Urk på burk. Dra täcket över huvudet dag och skit i hela världen.

Nej men just det - det går inte..

Jag är MAMMA.

Jag är FRU.

Jag är EVA

Och alla bitar måste liksom falla på sin plats...

Konstigt ..varför skrev jag mig själv sist?

Det borde ha varit jag är EVA som är Mamma och Fru.

Göra om och göra rätt - liksom...

Hur som haver, mitt i mitt privata gnällträsk..så är det faktiskt så att det händer mycket bra saker.

• Jag har börjat dejta en fantastisk man - min egna och det känns så bra.
• Vårt sovrum börjar bli klart - och det blir så fint....
• Jag lagade en fantastiskt god pastarätt igår kväll
• Vi bokade en resa till Kroatien igår. 16 dagars båtluff i juni/juli

Nu ska jag faktiskt tillåta mig att dra ett täcke över huvudet en stund, ligga där under täcket och bara andas..eller kanske ringa en vän och prata bort några minuter...utan man och barn och bara vara jag en liten stund. Välbehövligt.

Avslutar med mitt nya väggord som numera pryder mitt rum - och som står för hur jag vill leva (trots bajsdag idag) :Take a chance. Take your shoes off and dance in the rain.

Puss från E.T.T

2012

Jag gav inget nyårslöfte igår men jag har en massa tankar kring vad jag vill att 2012 ska handla om för mig. Gick här och filosoferade på morgonen, i slitna bruna mjukisbyxor och en i för stor randig tröja, medan jag plockade undan glas och spritflaskor och med Toy Story 3 på i bakgrunden (W är besatt - tittar på den varje dag och skrattar lika mycket på samma ställen - varje dag- underbart!).

Vi dansade ut 2011 - jag svalde sista tuggan av den hemlagade kladdkakan och satte på musik och dansade loss - fick barnen och svägerskan med mig....Flickorna på Tv2, Mamma Mia, Popular, Livet är en fest,Oh mama...
När vi skulle gå och lägga oss sa H till mig att det var just därför som jag är så speciell för honom. För det spontana, lite galna - och jag låg där i mörkret och kände mig lite stolt.

För det är sådan jag vill vara. Jag vill bara vara jag och försöka vara nöjd med det.Och när jag tänker tillbaka på 2011 är det just de tillfällen som jag har känt mig tillfreds:

• När jag hoppade bomben från båten i Kyrkviken och simmade i vattnet - då kände jag livet i mig.
• Berg och dalbanan på Tivoli - att få skrika rakt ut och skratta - och att få göra det med människor man älskar.
• Slänggungan - iskall kyla och höjden - och det vackra vackra upplysta tivolit - som fick mig att bli alldeles häpen.
• Solnedgångarna i somras - makalösa!
• När jag cyklade hem till vandrarhemmet med barnen i cykelkärran bakom och håret fladdrade
• När jag åkte på spontan besök till E och bara var en stund.
• Krama om någon man verkligen tycker om.
• Midsommarafton - göra kransar, dansa små grodorna och shaka loss med barnen och syster yster
• Plocka svamp med hela familjen ute på mammas landställe och sedan grilla korv utomhus
• När jag gav bort ett halsband som jag verkligen tyckte om - till ngn som jag inte kände men som jag kände behövde det...
• Kafferasterna på jobbet med den extremt låga humorn som är så nödvändig för att liksom orka med allt...
• Handdukskrig med Fuad - jäklar vad ont det gör men skit vad kul - jag skrattar så jag gråter

2012 ska handla precis om det. Om det lilla. Att stanna upp mer i vardagen. Om små och stora utmaningar. Om att hitta skrattet - ensam och tillsammans med dem jag älskar.

Jag vill bli mer nöjd med mig själv. Inte vara så kritisk eller dömande.

2012 ska handla väldigt mycket om mig. Om att bli min egna bästa vän. Om att precis som Sniff på bilden, bara kunna sitta där om jag vill och känna skrattet i magen.