Så sitter jag där , 36 år gammal, och diskuterar hörapparater.
Det känns overkligt. Och efteråt vill jag bara gråta.
Åldersförslitningar. Förvisso använde han ord som lätt och måttliga förslitningar.
Än dock förslitningar.
Än dock stora hål i plånboken.

Känner mig vilsen när jag sitter där - försöker agera vuxet och ställa rätt frågor men hur då?
Jag kan ingenting om det här. Ingenting alls. Måste således lita på denna man.
Han är expert.

Får pröva en apparat - den syns knappt. Det låter lite udda men han säger att den lilla apparaten inte är inställd efter mina behov. Det blir nog bra.

Ska dit om en vecka igen. Kanske H har tid att följa med? Vore skönt med lite stöd. Någon som kan ställa bra frågor om allt det tekniska som jag liksom tappar bort:)

Du ska vara glad säger han, för det här är något vi kan fixa.
Och ja, jag antar det - jag ska vara glad.

Imorgon tänker jag vara det.
//E.T.T