Familj Annorlunda

Jag och O har följt Familjen Annorlunda på tv och tokförälskat oss i den Värmländska, skrattande, bohemiska, mjölkdrickande och kärleksfulla familjen. (Mamman i denna stora familj har säkert också ett behov av ett skrikrum då och då och självklart är det inget som blir filmat eller visat för oss tvtittare.) Men jag häpnar, känner en viss avund över den kärleken och glädjen som finns i den familjen.

Det är små saker, tystnaden, samförståndet över en kopp kaffe, tonläget vid hundrade blöjbytet, skrattet, hemmagjorda ansiktsmasker, tvättbergen, fredagsmyset - kärleken i vardagen. Och jag bara sitter där med ett stort leende och tänker: Så där vill jag också ha det.

Mer kärlek. Mer skratt. Mer nöjd med tillvaron.

Japp. Så ska det bli.

Det är bara jag och W hemma.

Han sitter i skinnsoffan och tittar på Hopp och mumsar glass.

Och jag bara råkar tycka att han är världens finaste.

Jesses, vad jag älskar den gossen - han är så himla go.

Stora stora blåa ögon.

Mitt mammahjärta är helt sålt.

Det är mysigt att få vara med ett barn i taget ibland.

Att få iaktta och prata med.

Morgonstunderna är min och Ws - då H och O sover som stockar.

Jag tränar och W sitter i soffan bredvid och pratar och pratar om allt och om inget.

Kvalitetstid. I like a lot:)