Jag och O har följt Familjen Annorlunda på tv och tokförälskat oss i den Värmländska, skrattande, bohemiska, mjölkdrickande och kärleksfulla familjen. (Mamman i denna stora familj har säkert också ett behov av ett skrikrum då och då och självklart är det inget som blir filmat eller visat för oss tvtittare.) Men jag häpnar, känner en viss avund över den kärleken och glädjen som finns i den familjen.
Det är små saker, tystnaden, samförståndet över en kopp kaffe, tonläget vid hundrade blöjbytet, skrattet, hemmagjorda ansiktsmasker, tvättbergen, fredagsmyset - kärleken i vardagen. Och jag bara sitter där med ett stort leende och tänker: Så där vill jag också ha det.
Mer kärlek. Mer skratt. Mer nöjd med tillvaron.
Japp. Så ska det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar