Dagens skivtips: Ashes & Fire

Ryan Adams föddes i Jacksonville, North Carolina och växte upp i Raleigh, North Carolina. Han slog igenom med alt-countrybandet Whiskeytown, med vilka han släppte tre album mellan 1995 och 2001. Han gjorde sin solodebut med det kritikerhyllade albumet Heartbreaker i september 2000, vilket spelades in på två veckor och där han gästas av bland andra Emmylou Harris och Gillian Welch. Fram till december 2005 hann han sedan släppa ytterligare sju soloalbum. Ryan spelar med bandet The Cardinals.

Ryan Adams är känd för att under sina livespelningar interagera mycket med publiken, dricka ansenliga mängder vin och röka. Han är dock numera nykter sedan maj 2006. Han bröt handleden under låten "Shadowlands" i England 2004 i början på Rock N Roll-turnén i Europa. Efter den händelsen kunde han inte göra livespelningar på ett halvår.

Efter att ha varit hemma och vabbat och sjuk själv så inser jag verkligen svårigheten att bara vara. Svårigheten "När inget händer".
Många av de böcker jag läser handlar mycket om vara i stunden, mindfullness och att bara ANDAS. Faktum är att sätter man sig ner en stund för sig själv och just bara ANDAS så händer det något i kroppen och man blir lugn. Så enkla medel. Men ofta så svårt.
När jag började titta runt bland min litteratur för att hitta material till min sexologiuppgift hamnade blicken på en bok om kvinnors kropp och hälsa.


" Ett nytt begrepp, tivolism, har dykt upp det senaste året. Med det menar man ett behov av att ständigt bli underhållen, att få nya upplevelser och hålla ett högt tempo. Man vilar inte på sin lediga tid...
Det är lätt att fly in i tivolism om man känner oro och ängslan. Det blir som en drog. Man kan få en stunds lindring i själen.
Det tycks också bli allt mindre tid över för eftertanke och reflektion , för stilla samtal och för stunder då vi kan stämma av känslor med varandra runt livets stora frågor-glädje och sorg, besvikelse och bitterhet, rädsla och sist men inte minst lycka, lugn och ro."

Man tror man behöver engagera barnen i alla möjliga aktivieteter. Man tror att man behöver shoppa mer för att bli gladare. Man tror man behöver gå ut och göra något för att stilla sin oro.
Vad händer om man stannar upp ett tag?

Insikt

Sitter i mörkret i soffan, i vardagsrummet, med Wilmer vid min sida.

Det är Diego på tv, så småbarnsföräldrar vet att klockan är 05.53..eller nåt.

Jag har gått igenom min gamla blogg. Läst och funderat och en massa känslor samsas plötsligt om platsen i soffen. Var det så det var? Alla de där åren 2006 till 2009. Eller snarare var det så jag valde att skildra det?

Jag har aldrig haft ett behov av att skriva när allting har varit bra, så det blir lätt lite snedvridet. Jag försöker tänka på det - men ändå. Fan vad det har varit tufft emellanåt.

Jag inser när jag läser allt, att jag har utvecklats en hel del som människa. Att det har tagit en hel del ord i terapisoffan och en massa tårar för att rota fram delar av mig som jag faktiskt vill värna om och stärka upp. Och delar som är dags att släppa taget om, förlåta, accepetera och kassera.

Jag är ju faktiskt en bra människa. Helt klart har jag en lista: det här måste jag bli bättre på,men i det stora hela är jag en bra människa. Jag har tagit på mig offerkoftan lite för ofta, jag ber för mycket om ursäkt, och jag har svårt att ta mig själv och mina känslor på allvar.

Men jag jobbar på det. Bra där Eva!

Mitt nya mål är att bli min egna bästa vän. Att ta hand och värna om mig och mina behov. De har fått stå åt sidan i så många år nu, att bitterheten pyr ut och förvandlar mig till någon jag inte vill vara.

Idag tänker jag ta en promenad till Täby C, möta upp en vän, ta en latte och shoppa lite kläder till mig själv. För det är jag värd.

Vatten

Kunde inte somna igår. Dels tassade det runt någon av de mindre figurerna i familjen i huset, det knakade i trappan och jag har, sedan jag såg The Grudge en större rädsla för sådana ljud som är förknippade med barn. ( självklart är jag inte rädd för MINA barn.) Men okända ljud och antagandet av att få se mörka siluetter av mindre varelser är skrämmande.

Hur som helst kom jag sedan att tänka på det där med vatten vilket gjorde att jag inte kunde koppla av. Det var avsaknad av vatten i huset igår , i stort sett i hela Vallentuna.

Och jag låg och tänkte på OM inte vi hade vatten hur det skulle se ut, hur världen skulle bli. Skrämmande framtidsvision.
Jag tänkte på hur det skulle se om man skulle tänkas bli bajsnödig eller behöva kräkas och inte kunna spola i toaletten.
Om man vore törstig och inte hade någonting alls drickbart hemma.
Om man inte kunde tvätta sina kläder.
På Simon som är sängvätare och behöver duscha på morgnarna.
Tankarna for ner till Afrika där jag fick en vision om människor utan vatten och hett klimat.
Många tankar hann gå igenom min skalle innan jag somnade och jag kände mig sårbar. Sårbar och så fruktansvärt beroende. Jag har alltid varit med om rinnande vatten och vattentoaletter. Allt sköter sig och inget fattas mig. Så bekvämt och lyxigt egentligen.

Upp

Lördagsmyste med familjen igår. Kvällens film: UPP! En riktig feelgood film och jag föll handlöst för den feta hamsterliknande scoutpojken Russell. Underbar karaktär!

Kan varmt rekommendera filmen. Verkligen. //E.T.T

I filmens inledning får man se hur Carl som ung pojke som blir kär i flickan Ellie. De gifter sig, men får inga barn, men lever ändå ett lyckligt liv och bevarar sina ungdomsdröm om att åka till en speciell plats med hög klippa och vattenfall i Sydamerika, Paradisfallen. När Ellie dör lever Carl vidare ensam och förgrämd. Deras idylliska hus blir allt mer kringskuret av stora byggnader och varuhus och en byggherre vill komma åt mannens tomt. I det läget dyker den lille scoutpojken upp. Just när den gamle mannen ska köras iväg till ett äldreboende flyger han iväg med huset med önskan om att finna sin barndoms dröm.

Du är aldrig ensam.

Alltid älskad och skapad att göra stora ting.// E.T.T

Dagens muminmugg: Adventure

Tycker dock att mumin ser lite rädd ut som om han är på flykt?

Så känns det för mig ibland (läs - ganska ofta) att jag vill fly. Fast det är ju egentligen inte så konstigt, småbarnsträsket, dålig sömn, renoveringsprojekt, intensivt men roligt jobb. Inget utrymme för romantik - ingen ork heller för den delen. Känslan av att alla vill ha en bit av just mig.

Äventyr. Livet snurrar på så mycket. Leksakerna tar över huset tillsammans med dammråttor. Barnen som har svårt att hålla sams. Mannens rygg som spökar. Äventyr. Hur får man till ett äventyr i detta kaos?

Sanningen är att när ett äventyr knackar på dörren och säger : Hej, ett äventyr i form av weekend till köpenhamn, eller en inbjudan till Bondfest, då fegar jag nästan ut...och tänker: Men inte ska väl jag....

Jag blir lite rädd. Lite bekväm. Och hittar en massa hinder....

Nä, skärpning Fröken Eva. Skärpning i ledet, eller i livet. Ditt liv. Det som du vill leva. Det som du själv skapar. Det är ok att känna lite rädsla MEN på det bara : ut och lev - så som du vill leva!Dra på dig den där lite för tajta guld klänningen, unna dig en leopardmönstrad sexig behå, sippa på en god drink och skratta med magen - livet är till för att levas. Så svårt och så enkelt är det. Ikväll blir det dansa av på Bondfesten. Bara så ni vet. //E.T.T

Reflektion om ungdom

Ungdomar är sköna. Jag intresseras av mötet med dem, deras tankar om livet och framtiden.
Idag när jag var på gymmet slogs jag av reflektionen. Det där bekymmersfria och lite avslappnande attityden som finns hos en ungdomstjej (eller kille ). Klart det finns massa bekymmer av olika slag också men jag menar den där "världen" som ser annorlunda ut när man befinner sig i ett annat stadium i livet.
Jag fascineras verkligen.
På gymmet har tjejen i fråga spridit ut sina grejor precis vid "mitt skåp" när jag kommer in. Jag harklar mig lite sådär ursäktande varpå hon säger : ojdå.
Sen händer det liksom inget mer.
Jag kan ju då välja att säga något. Gnälla lite eller bara be henne flytta på sig. Men jag väljer att dra ut min handduk och byter om vid sidan av henne. Känns rätt självklart och att det liksom inte spelar någon större roll ändå var jag byter om.
Efter duschen möter jag henne igen, och kan inte låta bli att nämna vad jag känner. Min fascination.
Varpå hon säger att: ja men egentligen borde jag ju ha flyttat på mig.

Det spelar ingen större roll egentligen. Hellre ungdom än gnällkärring.

Att fylla år

Jag tillhör dem där som älskar att fylla år.
Jag fullkomligt älskar det - och tycker att födelsedagar är viktiga.
Kanske är det för att jag är yngst av fyra systrar och behovet av en alldeles egen dag var super stort. En dag då man slapp att "hjälpa" till hemma, man fick bestämma vad vi skulle äta, och man fick dricka ur en magisk mugg (vit med lilla blommor på) där är det stod ngt med födelsedag på....

Jag kommer ihåg hur jag låg där i sängen och väntade och väntade, hur man hörde springet utanför, och sedan sången...jag minns det med värme och lycka. Alla presenter, papper, stunden precis innan man börjar slita i snörena...precis innan det är över...åh, vad jag gillar och jag gillar det skarpt!

Olivia gjorde min dag sådär magisk igår, hon styrde och ställde och fick mig att känna mig sådär härligt speciell. Och hon fick sin lillebror att haka på.. Vad är det för en dag? Sjöng dem för fulla halsar, och kom in med trasiga knäckebröd på fatet, gamla teckningar som skrynklat ihop och vackraste leendena i världen. Vi älskar dig mamma.

Magin ligger i handlingarna - inte i presenterna.
Magin ligger i omsorgen - i sången, i det lilla.
Att man faktiskt tänkt till, att man försöker med äkthet.
Inte bara gör på rutin för att man måste.

Jag är så älskad. Den känslan fick jag igår. En för mig betydelsfull insikt. Jag är älskad.
Kärleken fanns där i bordsdukningen, i Irmas matlagning, tårtan, i mammas handgjorda kort, systers inköp av blommor, alla hälsningar på facebook, på telefon och sms, teckningarna.
Det ska jag banne mig leva på ett tag. Det får bära mig lite när allt annat känns lite tungt.//E.T.T

Reflektion över att basta.

Tidigare har jag aldrig gillat att basta. Jag vet inte, men det har nog varit en kombination med den höga värmen, otålighet och obekväm känsla av nakenhet.
Nuförtiden känns bastu som en form av äkta välbefinnande, renande. Nu snarare njuter jag av att ensam sitta i bastun, i hettan och den harmoniska bekväma känslan av min egen nakenhet. Avsaknad av otåligheten. Umgås med mig själv. Tystnaden.
Det är något mediativt över det hela.
/Ehwa

Morgonens muminmugg - min må bra, bli glad mugg.

Jag behöver dricka ur den idag. För här hemma är det kaos, orkanen Olivia har redan hunnit slå till (hennes dörr går mer och mer sönder) Wilmer vaknade okristligt tidigt eller heter det kristiligt tidigt? 05.40.

Jag skulle ha sovmorgon, skulle ha men då dörren till vårt sovrum är borttaget var det som om barnen lekte i sängen bredvid mig:) Sen fick jag en konstig ide om att jag skulle baka med barnen - så nu är en äppelkaka klar- dofta ljuvligt och den är glutenfri..mums.

Ikväll tänkte jag laga mat som jag aldrig lagat förut:

Färska rödbetor med pepparrot. Örtmarinerade kycklingklubbbor, stekta tomater med oliver och basilikaröra, Fyllda zucchinier och hemmagjord ärtsoppa och vitlöksbröd (köpta). Jag ser fram emot att sätta på spotify, ta ett glas vin och börja laga mat.

Inser att min må bra mugg fungerar:

Det här kommer bli en bra dag - orkanen har ju redan svept förbi och efter regn kommer sol.

Hoppas ni har det bra, vart ni än är och vad ni än gör!//E.T.T

Längtan

Jag är en person som måste få längta.

Längta efter att saker ska hända och längta efter personer jag tycker om.

Mindfulness i all ära - barnen tvingar mig till det och vardagspusslet.

Jag behöver inte gå i någon kurs i att vara i nuet.

Jag är i nuet. Och förnärvarande är det som en käft smäll varje gång man vaknar (läs väcks) i ett hem som ser ut som fan, barnen som ena stunden är bästa vänner för att sedan slå varandra och "hon/han gjorde" osv.

Därför behöver jag guldkorn i mitt liv. Det handlar inte om värsting resan till någon öde ö, eller att få shoppa obegränsat eller galet mycket pengar (även om alla tre saker skulle vara så NICE och inte helt fel) men det handlar om små saker i vardagen.

Att längta efter en vän och sedan springa på henne och tänka: Shit, vad jag gillar henne.

Att gå på bio och käka köpta popcorn eller lösgodis som man nästan hunnit äta upp innan filmen börjar.

Att få ett inbjudningskort till en maskerad - att sitta på jobbet och fundera ut hur jag ska förvandlas till en HOT James Bondbrutta och samtidigt klura på hur fan jag ska kunna gå i högklackat:)

Att få gå på en musikal, ignorera priset på biljetten, sitta där nersjunken i en sliten stol och hoppas på att personen framför är så kort att man kan se ngt och sedan låta sig hänföras. (Billy Elliots dans i musikalen i London med Ehwa var MAKALÖS!)

Jag är också duktig på att längta bakåt:

Som semesterveckan med mina systrar och mamma. Att ligga på en strand och läsa, unna sig en öl fastän klockan bara är barnet, god mat - mums.

Längtan är viktig för mig. På så sätt njuter jag av saker i mitt liv genom att längta till och längta efter...

Just nu längtar jag efter att få äta middag med mina kollegor ikväll, jag vill att Henrik ska må bra, att en magisk fe ska komma och städa mitt hem och sätta saker på plats, och på lördag ska jag utmana mig själv och laga mat. (Billigt men gott är utmaningen - för jag vill så gärna ha middag för människor jag tycker om men jag har ett stort hål i plånboken.)

Jag vet att jag kommer att stressa runt lite innan och ångest svabba badrummet, pula in kläder i garderober (Åh, nej - vi har ju inga garderober;()

Men det kommer att gå och jag tänker att det kommer att gå bra.

Vi får sitta här i dammet, klunka lite vin och käka mat.

För dem som känner mig, står ut med mitt stökiga hem och min huller buller familj.

Och vi får ju vara tillsammans! Det är bra.

Det längtar jag efter.//E.T.T

Kunde inte låta bli att fundera över den här mannen som stretar uppåt med sin rullstol mot bron. Jag har sett honom tidigare via utsikten från mitt fönster på jobbet. Det ser tungt ut men han kämpar på. Bilden ger en känsla av ensamhet men vad vet vi? De flesta människor vill klara sig själva så länge de kan.

Ett urval av filmer som påverkat min tonårstid// Eva