Efter att ha varit hemma och vabbat och sjuk själv så inser jag verkligen svårigheten att bara vara. Svårigheten "När inget händer".
Många av de böcker jag läser handlar mycket om vara i stunden, mindfullness och att bara ANDAS. Faktum är att sätter man sig ner en stund för sig själv och just bara ANDAS så händer det något i kroppen och man blir lugn. Så enkla medel. Men ofta så svårt.
När jag började titta runt bland min litteratur för att hitta material till min sexologiuppgift hamnade blicken på en bok om kvinnors kropp och hälsa.


" Ett nytt begrepp, tivolism, har dykt upp det senaste året. Med det menar man ett behov av att ständigt bli underhållen, att få nya upplevelser och hålla ett högt tempo. Man vilar inte på sin lediga tid...
Det är lätt att fly in i tivolism om man känner oro och ängslan. Det blir som en drog. Man kan få en stunds lindring i själen.
Det tycks också bli allt mindre tid över för eftertanke och reflektion , för stilla samtal och för stunder då vi kan stämma av känslor med varandra runt livets stora frågor-glädje och sorg, besvikelse och bitterhet, rädsla och sist men inte minst lycka, lugn och ro."

Man tror man behöver engagera barnen i alla möjliga aktivieteter. Man tror att man behöver shoppa mer för att bli gladare. Man tror man behöver gå ut och göra något för att stilla sin oro.
Vad händer om man stannar upp ett tag?