Ungdomar är sköna. Jag intresseras av mötet med dem, deras tankar om livet och framtiden.
Idag när jag var på gymmet slogs jag av reflektionen. Det där bekymmersfria och lite avslappnande attityden som finns hos en ungdomstjej (eller kille ). Klart det finns massa bekymmer av olika slag också men jag menar den där "världen" som ser annorlunda ut när man befinner sig i ett annat stadium i livet.
Jag fascineras verkligen.
På gymmet har tjejen i fråga spridit ut sina grejor precis vid "mitt skåp" när jag kommer in. Jag harklar mig lite sådär ursäktande varpå hon säger : ojdå.
Sen händer det liksom inget mer.
Jag kan ju då välja att säga något. Gnälla lite eller bara be henne flytta på sig. Men jag väljer att dra ut min handduk och byter om vid sidan av henne. Känns rätt självklart och att det liksom inte spelar någon större roll ändå var jag byter om.
Efter duschen möter jag henne igen, och kan inte låta bli att nämna vad jag känner. Min fascination.
Varpå hon säger att: ja men egentligen borde jag ju ha flyttat på mig.
Det spelar ingen större roll egentligen. Hellre ungdom än gnällkärring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar