Face.Raping.Book

Det är inte klokt vad vi lämnar ut våra liv egentligen. Facebook är ett gott exempel. I början , säger alla, är man helt fascinerad och addar den ena och den andra, allt från ens få nära riktigt nära vänner till folk man knappt eller inte alls känner. Av de få nära vänner jag har knappt någon av dem konto på Facebook. Och jag tycker det är egentligen är rätt strongt, att stå emot, att gå emot strömmen.

Hur som helst. Det som var så fascinerande i början har nu börjat kännas rätt tröttsamt. Vissa grupper ger reklam om deras senaste nyheter vilket kan vara lätt och intressant att följa men en hel del använder Facebook som en avlastningscentral för sina känslor och dagliga upplevelser.Det är så här vi följer våra "vänner" numera? Hur ser vi på de personliga statusinläggen, hur uppfattas vi av andra? Inte för att det kanske har någon betydelse för de flesta men ibland är det inte fel att har ett kritiskt tänkande till vårt utelämnade på Internet. Hur vår information uppfattas och används.
Varför är det så viktigt för oss att andra vet hur vi tillbringar vardagen? Vad vill vi säga med det?
Och varför är vi i såfall så nyfikna på att kolla upp andras liv? Har vi inte nog med vår eget? För inte är väl jag egentligen så intresserad av att veta vad min föredetta kollega gjorde i helgen, eller de bilder hon lägger upp på sina barn.
Är inte egentligen allt det här ganska ytligt eller börjar jag bli mossig?

Igår när jag åkte hem med bussen ,satt några tonårstjejer bakom mig och snackade. Ämnet jag lyssnade på handlade om Faceraping, vilket jag tolkade som att få facebook-kontot kapat och där andra har skrivit statusuppdateringar på personens konto.

Jag undrar vad det kan innebära för oss som människor och våra relationer? Vad händer med vår umgängesförmåga?

Många funderingar finns i Ehwas huvud denna lördagkväll